DU GÅR ALDRIG ENSAM bygger på Staffan Hellstrands sånger. Historier om vanliga, udda och utsatta människor utkastade som syskon under solen. De får en relief i bibliska och andra texter skrivna eller utvalda av prästen Elin Engström.
Mässan framförs av Staffan Hellstrand på sång och gitarr, tillsammans med lokala körer med körledare och gärna en lokal pianist.
Låtarna är arrangerade för blandad kör. Kören får körarrangemang någon månad i förväg och repeterar med Staffan samma dag eller dagen innan.
FÖLJANDE LÅTAR AV STAFFAN INGÅR:
Fel sida av vägen, Spökskepp, Nångång måste allting skaka, Kromad svart
Det var inte du Lilla fågel blå, Precis som du är, Bladguld, Fanfar
Ingen ska få andas, Låt det inte dö, Du går aldrig ensam
För bokning & samarbete:
elin.m.engstrom@svenskakyrkan.se. eller 070-303 19 91, staffan@staffanhellstrand.se
SJÄLENS AKUSTIK
Jag får ofta frågan: ”Hur är det att spela och sjunga i kyrkor? Det måste vara en fantastisk akustik” Och javisst är det det – ibland!
Men det finns så många kyrkor. Ingen är den andra lik. Dom är byggda i trä, sten, tegel, glas eller betong. Romanska, gotiska, funktionalistiska eller modernistiska. Uppförda på medeltiden eller för 15 år sedan.
Dom ligger på vischan, i stadskärnor och i förorter. Så det kan nog klinga ganska olika när man sjunger. Men märkligt nog har dom alla någonting gemensamt.
En själslig akustik. En slags samlande värdighet och eftertanke. Att sjunga i en kyrka gör att ens texter och melodier får en relief, som inte finns någon annanstans. Att musik och text mejslas ut och framträder i det syfte dom blev skapade. Nästan alltid tydligare än på en konsertscen eller i en stökig bar. Ja, det kan till och med bli så att man återupptäcker sina sånger själv.
Att sjunga med kör adderar ytterligare dimensioner. En refräng kan få nästan utomjordiska proportioner när femtio personer lägger ner sina själar i orden.Sopraner, altar, tenorer och basar formar en mäktig våg, som bär mina sånger mot en ljusare horisont.
Att delta och framföra mina sånger i mässan ger mig inspiration, glädje och djup något jag hoppas strålar ut till dom, som lyssnar. /Staffan Hellstrand
Sympatisk Hellstrand
Av Patrik Selsfors, Folkbladet Östgöten
S:t Laurentii kyrka var välbesökt på lördagskvällen när Staffan Hellstrand tillsammans med körer framförde ett pärlband av sånger från en lång karriär. Och låtarna – ja, de fungerar utmärkt i kyrkorummet.
I S:t Laurentii kyrka blir det snabbt tydligt att Hellstrands musik lämpar sig väl med en kör av gospelsnitt, trots att gospel kanske inte är vad man associerar med hans lite visrockiga stil. Kyrkorummet i sig är ju en annars en knepig inramning, inte minst för någon som turnerat med ruffliga gruppen The Nomads i en tydlig rockkontext.
Men Hellstrands låtar lyfter rent av i det avskalade formatet med kör som accentuerar de ofta välutmejslade refrängmelodierna. Inte minst träder de eftertänksamma texterna fram ur låtarna på ett sätt som jag tror passar Staffan Hellstrands intentioner eftersom texterna är genomarbetade och bärande element i låtarna. Och körerna framförde Hartvig Gjesdahls arrangemang med den äran.!Det bestående intrycket är: en stark konsert av en sympatisk artist som har rösten i behåll och vars låtar lyfter i ett stillsammare format.